Blå himmel

Idag la jag mig på marken och tittade upp. Jag tittade rakt upp på den blåa himmlen utan moln. Den var så ren och fin. Jag hörde hur träden svajade, fåglarna sjöng. Jag låg i min egna värld med naturensljud runt omkring mig.

Jag märkte hur jag blev lättare, jag började sväva, jag togs upp av naturen. Jag blev en del av det stora. Naturen accepterade mig, den släppte in mig, lät mig lukta på dess dofter, lät mig förstå dess språk. Fåglar, ekorrar, alla var där. Dom synade mig noga innan de accepterade mig. Jag blev insläppt. De gav mig allt energi dom hade, jag blev en del av deras värld.

Men det var bara för en stund, för jag var tvungen att återvända till mitt vanliga liv. men jag glömmer aldrig stunden med naturen. Den gav mig energi att leva vidare. Den gav mig energi att göra allt jag måste göra.

/Marcus